Nu får det väl räcka..

Samma sak inatt igen.. Nelly vaknade kl 02.10 och var törstig och efter att jag gett henne vatten så kunde jag inte somna om, jag är helt klarvaken och lyckades inte somna förrens kl 04.30.

Tänker på alla stackare där ute som har det så här jämt och aldrig kan sova ordentligt utan medicinering osv.

För egen del har jag aldrig haft några som helst problem att sova, jag kan sova överallt och ingenstans men just under slutet av graviditeten så är det stört omöjligt!

Snart är det över och jag kommer att tacka dessa hormoner för att jag vaknar pigg tre gånger per natt för amning istället ;-)

Just nu sitter jag och läser i ett av de familjeforum jag besöker titt som tätt och förundras över hur många som inte orkar vänta ut sina graviditeter!

Igångsättning, hinnsvepning eller planerade snitt verkar vara något som de flesta strävar efter pga diverse olika anledningar, krämpor hit och krämpor dit.

Vad hände med att låta bebisen växa klart och hinna förbereda sig innan den kommer ut?!

Den kommer att komma förr eller senare även om det kan betyda några extra veckors väntan men vad gör det när allt kommer omkring om bebisen mår bättre av det?

Om man ställer in sig på att gå över 14 dagar så blir allt annat som en bonus om bebisen kommer tidigare, det handlar om att ha rätt inställning och att "ha rätt tänk" i huvudet.

När vi väntade vårt första barn 2004 så upplevde jag inte alls samma hysteri kring förlossningen som jag tycker att det är nu, jag tycker att det är tråkigt.

Bebisen kommer när den är klar och redo för livet utanför, kan vi inte bara bestämma det??!

Nu ska jag stänga ner datorn och krypa ner i sängen istället, förnuftet säger att det är lika bra att sova när tillfälle ges för man vet aldrig vilken tid på dygnet bebis bestämmer sig för att det är dax att komma ut sen!