Lilla tonåren?!

Nu ska jag snart åka till jobbet.
Egentligen så skulle jag ha åkt redan för en timme sedan och då hinna gymma innan arbetspasset men vi har en väldigt orolig 5 åring i huset som ställer till med en stor scen när det är dax för mig att lämna hemmet.
Det är ett stort irritationsmoment att aldrig kunna åka hemifrån utan att säga hejdå hundra gånger och ändå så står hon i fönstret och gråter när jag åker ut från uppfarten.
Vi har försökt med allt och det enda som hjälper är att som nu, ta det lungt och mysa en stund innan jag åker och ta god tid på oss att säga hejdå.
Då är det inga problem för Gunnar att ta över när han kommer upp och jag måste åka.
5 år= lilla tonåren.. jo jag tackar! Det som räddar mig ur dessa aningens laddade ögonblick är att DET GÅR ÖVER :-)
Hon är bara liten en gång och jag kan ju faktiskt träna efter jobbet (även om jag hellre gör det innan *s*).

Ja så med det sagt - GOD MORGON på er! :-)