I detta nu känner jag mig lite nedstämd och vad passar bättre än att lyssna på Lars Winnerbäck med hög volym på högtalarna.
Jag har ett kontrollbehov, ett enormt sådant. Oftast så kan jag styra över situationer och då känna mig nöjd för att jag har kontroll men just nu befinner jag mig i en situation utan att ha kontroll och det gör mig tokig! Jag hatar det. men förstår såklart att det är dags för mig att växa upp och lära mig handskas med situationen. Så det ska jag göra nu...bara låta det bero och inte tänka mer på det.
Träningen går bra, den har redan börjat ge resultat så nu känns det mycket lättare att komma upp tidigt på morgonen för att hinna träna.
Vägde mig för första gången efter vikt-chocken (vår sjuk/godis/vila/trött period gjorde inga underverk med min kropp) och nu är jag på väg tillbaka.. Den kroppen som jag inte uppskattade för 1,5 år sedan men ska göra allt för att komma tillbaka till idag. Visst är det konstigt att man aldrig är nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar