Jobbigt!

Nu är de bara jag och de stora barnen hemma.

Nelly åkte med farmors man hem till dem då han var på den här sidan stan och jobbade idag.

Visserligen jätte skönt att slippa åka hela vägen ut till Bålsta och tillbaka nu på em men samtidigt så tycker jag att det är jätte jobbigt att låta henne åka med någon annan än mig eller Gunnar som kör bilen.

Jag har ett enormt kontrollbehov som blir större under graviditeterna och det är en stor grej för mig att låta någon annan köra mina barn i sin bil.

Det låter helt sjukt men jag vet flera som blir likadana under graviditeten så det är väl nån hormonell rubbning som gör att jag är rädd för att alla ska dö hela tiden.

För det är verkligen döden jag är rädd för, jag är livrädd att det ska hända något nu bara för att jag är bekväm och inte kör själv. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om något händer..

Det är dessutom första gången som Nelly sover borta helt själv, barnen brukar alltid åka till farmor alla tre alt två stycken så detta är första gången någon åker och sover borta ensam.

Jag litar på farmor och vet att det går bra men det känns ändå jobbigt att släppa iväg henne, än svårare är det att inte visa att jag är orolig utan försöka vara cool och vinka hejdå utan att börja grina ;-)

Till råge på allt så började hennes höft göra ont nu när de skulle åka och jag fick inte bära henne till bilen för det gjorde så ont men hon skulle absolut åka med till Bålsta ändå..vi får se, det kan ju bli så att de ringer och jag får hämta henne ikväll/natt om det blir lika illa som sist.

Ja ni förstår, ingen lätt match för en hormonstinn mamma som jag!

Gunnar försökte trösta och lovade mig pizza på Pizza Hut till middag..det gör mig lite gladare även om jag inte kan slappna av förren jag vet att Nelly kom hem helskinnad till farmor ;-)